Johanna Dahl

hej det var ett tag sedan nu osv. jag säger ingenting om det. jag känner mig själv..
men jag har börjat skriva dikter numer.. och.. ah.. det är ett fint sätt för mig att få ut allt jag inte kan berätta för någon annan.. samtidgt som jag lyssnar på adele's nya låt... Adele – Someone Like You.... typ världens finaste låt..

det här med dikterna... jag har väl kanske inte velat sagt något till någon speciell om dem.. är ganska blyg över dem.. med responsen på hemsidan poeter.se har varit så himla fint.. att jag bestämt mig för att lägga upp några här, ni är mer än välkomna att säga vad ni tycker :) finigar! :)

Jag har tagit dig för givet.

du gamle vän... du som håller mitt hjärta,
du som håller mitt inre väsens alla hemligheter.
åh du gamle vän, du som alltid stått vid min sida.
du som alltid vetat vem jag verkligen är.
sådana dagar inte ens jag vetat det själv.

varför är du så blyg?
vem är det som har förstört dig så brutalt?
vem har fått dig att sucka dagar solen strålar?
vem har gjort dig till ett mörkt odjur likt ingen annan?
vem är det som snott din själ så inhumant?

åh du bästa gamla vän.. fina rara du.
du som alltid satt och väntade, dag efter dag..
du som alltid visste insidan av mig,
när jag personligen inte ens visste utsidan.

åh du bästa gamla vän.. fina rara du.
vem är det som har likviderat din själ så?


abrupt insåg jag... att det är jag.
det är jag som har tagit dig för givet...


tagit dig... för givet. 


en tonårsskärlek, som skulle kunna vara för alltid.
men dessvärre har allt det roliga ett slut.

Idag var dagen jag kom över dig.

bussresan hem just idag, var ovanligt lång.
även fast att turen var den samma som alltid.
jag tror jag provade fem säten innan jag satte mig ner.
min rumpa var inte direkt lätttillfredsställd idag.

jag pluggade in mina hörlurar i öronen och blickade ut.
ut mot allt regn som slog marken som om den inte fanns.
ut mot det som för en årstid sedan var grönt.

på något sätt så mådde jag så himla fint just den resan
den resan hem emot mitt hem, emot allt som jag känner.
jag mådde så fint idag, just för att.... ah jag vet faktiskt.

idag, när jag passerade dig, som alla gånger förut.
försvann allt som har med oss att göra tillsammans med dina fotsteg.
dina fotsteg som blev tyngre ju längre du gick.
kanske för att för varje steg du tog,
hördes det mer tyngd.
när dina steg hade tynat bort i intet, hade vårat förflutna gjort likaså.

stenen hade lättat och jag svävade numer.
allt var så fint. allt var så lätt.

idag var dagen, jag kom över dig.



pusshej! :)