Johanna Dahl

hej ja hej jag lever. även fast att jag kanske inte övertygar er om det tillräckligt ofta. ni tre stycken som läser det här. även fast att antalet som läser det lilla jag skriver om mitt liv här går att räkna på en hand känner jag ändå att jag har så himla mycket fint och roligt att berätta för er. saker jag känner att ni skulle trilla av stolen av skratt och saker jag känner att ni skulle klappa mig på ryggen som en tröstande awkward handling för. 

jag har fortfarande inte accepterat det faktum att jag har tagit studenten hörrni! ni som varit med från början var med när det största problemet i mitt 16-åriga liv var pojkar och vilken linje jag skulle gå, skulle jag komma in? väljer jag rätt? och det kan jag säga er, det gjorde jag banne i mig! de tre roligaste åren i hela mitt snart 19-åriga liv... visserligen är det inte mycket för världen men vänta ni! 

jag arbetar nu också vettni! på Katarinagården i Torbjörntorp och trivs bättre än vad jag hade trott. och jag trodde att jag skulle trivas, så ni kan ju förstå vettni! toppen! sen att man är ett stenkast ifrån bästefarmor gör inte saken sämre!

en annan punkt som ligger och skaver hos mig är fotbollen.. jag saknar det något så ofantligt, men jag hade så sjuk otur nu på vårsäsongen. drog på mig luftrörskatarr och iochmed astmaskiten och pollenskiten, var jag tvungen att vänta ut otyget! där var den säsongen över. men tusan, jag laddar om för höstsäsong och då ska jag bannemig träna varje gång! 

nu har jag mycket mer att berätta för er, men som ni märker är det redan för mycket för att det ska bli någon ordning i inlägget. så vi sätter punkt för ikväll och hörs en annan kväll.